Ändstation

Sitter här framför datorn det sista jag gör denna söndagskväll. Efter den här helgen kan man undra om vi blivit träffade av blixten båda två som vi procedurat här i hemmet! Städning, lite fönsterputsning, möblering och bärande av möbler upp och ner från vind till källare, rensning, röstning, tvätt i stora lass och lite plankning av låtar. Himmel. Som vanligt när man börjar stort så slutar det med att det ser ut som Jerusalems förstörelse i alla rum. Ungefär där är vi just nu. Nå, vi är åtminstone på väg!

Det kreativa rummet har helt enkelt blivit hållplatsen strax innan Helvetet och nu är det dax att göra något åt saken. Speciellt kreativ är man inte i ett rum man inte ens vill öppna dörren till!
Min senaste kreativa plan är att börja skriva barnsånger, såg nämligen ett program som handlade om Georg Riedel idag och blev klart inspirerad. Många barnsånger är vansinnigt komiska, det knasiga är ju att man ofta fattar det först när man blivit vuxen! Ungefär som programmet Mupparna som gick när man var liten.

Nästa helg ska jag och Hofslagerskan sälja prylar på loppmarknad i Svartöstan. Det passar ypperligt när man står där i sitt bråte och inser att man måste bli av med lite grejer. Hur många ggr har jag tjatat om Feng Shui? När ska jag börja anamma..

Det allra största som hänt i helgen är att vår lilla prins nu har vänt sig alldeles själv liggandes under babygymmet helt utan fårskinn och andra hjälpmedel! Ojoj!

Trevlig vecka alla arbetande människor.

6/6

Du gamla, du fria du fjällhöga Nord! Sveriges nationaldag har vi här. Förr i tiden då jag gick i skola samlades man runt flaggstången och sjöng nationalsången. Nu vet jag inte riktigt hur det är tänkt att man ska fira? Kanske det bjuds på spektakel på staden denna blåsiga lördag.

Fredagen försvann så fort att jag inte ens hann blinka. Jag tog bussen med vagnen ut till hertsön där vi hade kalas för mitt syskonbarn som nu fyllt 9 år! Själv tyckte jag att det var nyss hon föddes, det måste vara ålderstecken? Själv tyckte hon att det var ett konstigt kalas! Kalas?, sa hon, med mat??? Det verkade mkt besynnerligt, hihi! Som tur var blev det glass också, med de rödaste av jordgubbar! Guldlock, den yngre av flickorna hon har döpt sin cykel efter min lilla son och hävdar bestämt att hon visst är hans storasyster och inte hans kusin. Så gulligt!

Häromdagen träffade jag Lärarinnan från Sunderbyn på stan. Vi surrar om våra projekt och hon verkar ha sytt fast sig själv vid symaskinen, för där verkar hon spendera en hel del tid! Detta i sig är ganska komiskt då vår gamla syslöjdsfröken från grundskolan menade på att hon och jag var de värsta elever som skådats i en syslöjdssal! Kanske har vi fått bättre tålamod med åren? :)

Själv har jag ju problem med att få själva ändalykten ur vagnen. Mkt stannar vid planeringsstadiet. Min egen symaskin befinner sig fortfarande uppe på vinden efter månaders syplanering. När jag är redo ska den väl flytta ner förhoppningsvis! Hofslagerskan kikade in i veckan. Vi pysslade faktiskt lite. Appropå detta med ändalykten får jag förtälja att jag satte in foton i album från tågluggen 1998! 11 år senare. Jag är så lat!

I veckan satte jag iaf ihop en pyssellåda till Syskonbarnet, blandade tapetklister och hade mej. Klädde den i fint papper och dekorerade med små nallar. Det blev inte som jag hade tänkt mej, men den fick duga!

Angående tågluff hoppas jag på att få göra en sådan resa någon fler gång. Man ser mkt genom att resa med tåg. Resan genom Sverige kan man ju gärna skippa. Sverige är på tok för långt! Det har jag och min vän från Skåne konstaterat flera gånger. Man skulle sno ihop hela landet som en liten rund bulle istället! Dessa funderingar bjuder jag på dagen till ära, Sveriges nationaldag och allt.

Dessvärre går det inte att gå genom livet och hoppas på en massa saker! Man måste vara mkt målinriktad och ha en plan. Då kan man faktiskt få till allt man önskar sig, iaf det man själv kan påverka. Då är den stora frågan. Vad vill man egentligen? Tåls att tänka på!

Filosofier en helt vanlig tisdag

I söndags blev jag firad på mors dag för första gången! Sonen med tillhörande far hade köpt blommor till mej och sånt gör en glad! Senare firade vi mors dag hemma hos Kärlekens mamma. Hon bjöd på tårta och kaffe, trevligt. Efteråt kom Coachen, svägerskan hit och käkade med oss. Vi resonerade om allt möjligt och det var så himla spontant och trevligt. Coachen är en väldigt positiv människa och vi fick så mkt energi av hennes besök.

Veckan började med smakportionsinformation på vårdcentralen. Snart ska våran lilla kille få börja äta fast föda. Himmel. Vad fort det går! Det är så kul att träffa vår grupp, som jag tidigare nämnt är de väldigt trevliga människor.

Igår lyckades Lilleman vända på sig för första gången. Han låg på fårskinnet och tog ett rejält tag om lurvet som minsann hjälpte honom mot tyngdkraften! Förvånat låg han och blinkade efteråt!

Nu känner jag mej väldigt sugen på kreativa projekt. Jag har köpt en sådan "mitt första år" bok, men funderar på om jag skulle göra en egen. Scrappa och kombinera den med bilder som vi tagit. Sen funderar jag ju på att sy från min fina bok med mönster på olika mjukdjur, dronkar och annat som vi också sydde under skoltiden. Kanske jag skulle börja med att bära ner maskinen från vinden?

Jag har glömt att skriva om en annan komisk incident som inträffat på sistone. Jag promenerade förbi en lekplats häromdagen där en hyfsat gammal farbror var med sin hund, en liten jycke ala terrier look-alike. Varsågod, sa lilla farbrorn och jycken studsade upp för trappan på rutchkanan och sedan åkte den ner för kanan i full fart. Vilken syn! Väl nere ställde den sig och spände ögonen i husse. Som sa.. varsågod.. så studsade den upp igen och så höll de på. Hihi! Ganska roligt faktiskt.

Idag gick jag genom stan och förfärades. Det är så många unga människor som har hamnat med gänget som häckar i stadsparken. På sistone har jag sett två killar som inte kan vara i mer än 20-års åldern. Det gör mej olycklig att det finns så många utslagna människor. Speciellt när de har hela livet framför sig. I vintras funderade jag på hur man kan bo utomhus här uppe i kylan? Hur klarar de sig egentligen?

Man kan konstatera att man har det ganska bra..

En lördag i maj

En helt vanlig lördagseftermiddag råder här i huset. Alla killar sover. Tom hunden. Själv chillar jag. Surfar och ser solen göra mönster på väggen genom persiennen.
Fint väder har vi här. Idag beskådade vi Gert Fylking och Robban Achberg promenera in i stan. Skäggiga och brunbrända. Det kan ju verkligen inte vara så roligt att promenera längs E4:an genom hela Sverige? Jag skulle bli galen och vara konstant rädd.

Kärleken är trött. Han har tagit sin första fest på över ett år igår! :) Sånt kan vara kännbart.. Färjan har haft invigning och det var tydligen rikligt med människor där. Jag hoppas nog att kunna ta mej dit nån kväll till sommaren. Överlåter vinet till andra dock. Förresten ska man inte lova för mkt.. jag brukar se i kors ganska tidigt om kvällarna numera! Även om vi har en väldigt "snäll" kille så var det ju länge sedan man sov alltförmånga timmar i sträck. Min metodik för att klara mej igenom detta är att inte säga högt att jag är trött eller ägna tid åt att tänka på det! Jag tror det hjälper!

Kanske borde jag anamma samma metodik med min rygg? Omöjligt. Går här hemma och muttrar.

Lillvännen har nu upptäckt att vi har en hund och skrattat åt honom idag. Han skrattar ibland och det kommer ända nerifrån hans lilla mage. Han har hållit på med detta i 2-3 veckor nu och våra hjärtan smälter som våris! Att dammsuga med Pappa är inte dumt det heller. Då är man väldigt nöjd.

Igår var die Lererinn och Barnmorskan från friska Gellivare på besök. Vi beställde mat från Thai-thai och superade ihop innan vi kikade på Talang på teve. Mkt trevligt minsann. Det kändes underbart att träffa lite folk efter en vecka med mkt inomhustid. Har ju försökt kurera mej nämligen. Vi beställde sushi och det var riktigt gott. Man vill liksom aldrig sluta.. rena rama giftet när man väl har fått smak på detta.. Det var iaf kul och uppfriskande med lite quality time i goda vänners lag.

Nu vaknade en liten kille iaf.. fortsatt trevlig helg...

Håll i hatten

Kvällsolen lyser fridfullt. Man kan aldrig tro att man närmast blåst bort idag.. lugnet efter stormen råder.

Den här veckan kändes mindre kul. Jag har inte riktigt varit kry. Har känt mej risig och orkeslös. Lillvännen har kanske sviter han med, han har inte varit nöjd. Det kan också bero på att han fick sin första spruta i måndags. Så vi har kämpat båda två. Det värsta är för tillfället ryggen, att sätta sig, resa sig och att lyfta känns verkligen inte bra. Ontont. Till det har jag lite tandvärk. Så jag surar en hel del. Vaggar omkring som en höggravid. Nå! Gnäll, gnäll! Inget av ovanstående kommer väl att föra mej till Sankte Pär, så det är bara att hålla ut!

Det mest komiska som hänt denna vecka var nog när jag mötte en kvinna på väg till vårdcentralen.. hon sökte verkligen ögonkontakt och sedan sjöng hon samtidigt mkt högt och tydligt.. "för ingen annan är som duu" när hon passerade mej på den smala cykelvägen. Det råkar vara en strof från en favorit, "Du vet väl om att du är värdefull" som är en vanlig låt vid konfirmationer och dop, så det fick mej verkligen att le.. tänkte i efterhand att jag borde ha sjungit en liten strof tillsammans med henne.. hihi! Om någon gör något dylikt i Sverige tror man ju automatiskt att något är fel på den personen, och så tänkte jag förstås, även om kanske lite andra indikationer signalerade om den saken. Summan av kardemumman måste ändå vara att vi svenskar måste vara aptrista och sist men inte minst, att hennes sång verkligen gjorde min vecka! :)

Appropå böcker

Idag blir vår lilla gubbe 3 månader! Vad tiden går fort! Nu är han så busig och skrattar och skriker! Dagarna börjar ofta med små skrik av glädje. Kanske något att anamma.. :)

Solen har varit på plats hela dagen men själv har jag inte känt mej riktigt på g. En förkylning ligger och lurar. Jag preppar mej med besk grapejuice fulladdad med c-vitamin för att skrämma den på flykten, och hoppas att det ska fungera. Ingen långprommis med anledning av detta, bara en stros genom stan och sedan en tur till vårt underbara bibliotek. Där blev jag mkt glad då jag hittade en samling av Bo Nilsson!

Bo Nilsson, (även kallad geniet från Malmberget) en gruvson/ kompositör som rattade hem märkliga tyska radiokanaler med konstmusik och sedan skrev lite verk. Det blev storslam och som artonåring spelades hans verk på tysk radio! Dessutom har han skrivit annan sorts musik, tex filmmusik till hemsöborna, samt visor och det var kanske närmast dessa jag hade i åtanke denna gång. Tanken är att hitta lite material till sommarens kommande kyrkkonserter. Tack vare spotify har jag också kunnat förkovra mej i Sofia Karlssons visor. Ganska trevligt måste jag säga.

Ni minns väl boktipset.. ah, det var härliga dagar.. Själv får jag nostalgikänslor bara av lukten på bibliotek. När annars tycker man att gammalt bokdamm luktar gott? Slutord idag måste bli, bevara folkbiblioteken!

Kärleksbrev

Sommaren smyger sig på våra liv. Kvällarna är underbara och ljuset gör mej så lycklig. Fågelsång och humlor kan verkligen göra underverk för trötta vintertrötta nordbor. Undra på att kärleken spirar denna tid. Det borde bli fred på jorden allra minst! Som ett brev på posten kom också ett tillkännagivande via sms om att ett frieri har ägt rum i Paris- kärlekens huvudstad, denna magiska afton!

Denna kväll är en sådan kväll då man drar efter andan och tackar gudar för att man lever och hänförs över att jorden är en sån vacker plats att befinna sig på! Grönt är så oerhört skönt och det är så härligt att se frö gro. Sommar! Livfullt! Den tid det är så lätt att befinna sig i nuet, bara för att solens strålar är så vansinnigt lindrande och värmande.

Dileva måste ha skrivit alla sina låtar såna här aftnar.. vi får vingar när vi älskar! Hallelujah!