RIP

När man minst anar det så kan människor lämna jordelivet. Från en dag till en annan går plötsligt någon över till den andra sidan. Denna gång var det Kärlekens lilla mamma. Vi tänder ljus och tänker på henne i denna tid. Som Py Bäckman skrev.. "jag vet att de som har lämnat oss har förstått att vi är liksom fladdrande lågor sålänge vi är här". Vackert formulerat. Precis så är det ju och varje gång någon rycks bort så påminns man.. om hur sårbara vi människor är och hur rädd man måste vara om sina nära och kära.

fredagsmys

Fredagsmys i skenet av adventsstjärnorna och ljusstakarna! Ja, jag har tjyvstartat då jag kände mej lite novemberdeprimerad i mörkret. Det hjälpte! Plötsligt vill man bara mysa för hela slanten!

Igår var jag på akupunktur för första gången i mitt liv. Jag som är ganska spruträdd trodde att detta var det värsta en människa kunde utsättas för, (även om själva ordet akupunktur har ett romantiskt skimmer över sig i mitt tycke?) men se det var faktiskt inte så farligt! Jag överlevde och allt!!

Talade med en av mina chefer i veckan. Det lutar åt att jag inte har något jobb att gå tillbaka till efter min barnledighet då jag bara har nio månaders företrädelserätt. Stressande givetvis och mkt frustrerande. Givetvis blev jag besviken också, men som någon sa, När man stänger en dörr öppnas en annan. Dessvärre är det många andra som springer i dörrarna, men man får försöka tänka positivt och tro på en lösning.

I och med första advent är det också dags för www.nightfestival.se. I år kommer jag att sjunga vid Korpilombolo Kyrkas 150-års jubileum den 13 december. Hoppas vi ses där. Kram!

Hallelujah

Måndag. Numera en dag jag stort ser fram emot i och med babysången som äger rum i Andreaskyrkan här på området. Lite sång och sen burkmat och bus med alla kompisar! Föräldrarna får socialisera och dricka kyrkkaffe med pingstkristliga smörgåsar. Så trevligt så! Jag och Konstnärsväninnan kommer från varsitt håll, alltid halvspringande 7 minuter efter utsatt tid. Det är svårt att pricka tider med barn!

Lilleman står nu ganska stabilt kortare stunder. Idag provade han att gå med gåvagnen och det gick riktigt bra! Hans lilla haka är dekorerad med två små blåmärken efter veckans eskapader. Det ramlas som aldrig förr just nu. Det gäller att hålla tungan rätt i mun, och inte ens det hjälper!
08-väder. Gör ingen glad. Själv tänder jag ljus och försöker chilla. Tänk att första advent snart är här. Jag fattar ingenting. Inte en lucialåt har jag sjungit! Skumt värre!

Vecka med knorr?

Länge sedan, jag vet. Bara det att tiden tryter och att livet verkar tämligen händelselöst just nu. Det har varit så mkt vardagsliv att jag försvunnit i det en aning. Känner mej lite fyrkantig. Flytten och böket här hemma gör mej galen. Man vill bara komma i ordning, men inget händer. Man packar upp och det slutar endast med att det ser värre ut än innan man började. Lite gnäll bjuder jag alltså på här idag..

Min arm och jag är inte vänner heller. Sedan länge. Över en månad nu. Jag vet att man inte ska klaga så mkt, men tillslut blir man ju tvärled. Jag har ont och det gör mej sur. Måste försöka att komma igång med träning och sluta fuska med sjukgymnastiken.

Aja. Helgen har iaf varit trevlig. I fredags after work med girls från min hembygd och det var mkt trevligt. Mera sånt. Lördagen blev en hemmadag förutom en tur till svägerskan på kvällskvisten. Väl hemma avnjöts ett glas rött i soffan.

Söndagen spenderades på loppis. Jag och Hofslagerskan hade en trevlig dag tillsammans. Som alltid!
I afton har jag gjort något jag aldrig gjort förr, bakat vita pepparkakor som en sann ättling till min lilla mormor som var något av en expert. Själv var jag löjligt stolt efter bakeriet. Kakorna var ju ätbara!! Inte alltid en garanti när jag bakar.

En ny vecka väntar. Kanske vaccin mot knorrflunsan också.

Flyttfåglar

Länge sedan! Tiden har flytt!

Nu sitter jag i vårt nya hem och kikar ut över den snöbelagda gården. Ljus och fint ute, jag hoppas snön ligger kvar denna gång. Lilleman har somnat och jag ska ta mej morgonens andra, eller kanske tredje kopp thé?

Här hemma finns fortfarande mkt att stå i, men nu tar jag dagen som den kommer. Jag måste erkänna att flyttandet har tagit lite på krafterna, även om det har gått väldigt bra. Man får ta en kartong om dagen, nu när det börjar kännas segt! Tanken var att tonåringens rum ska iordningsställas härnäst. Han var väldigt nöjd med sitt rum och det gjorde oss glada såklart

Helgen försvann i ett nafs. Jag hade bröllop på agendan tillsammans med en pianist från jobbet och det var riktigt roligt. Denna gång sjöng jag evighet ala tomas andersson stuk. En fin låt, har faktiskt inte tänkt på hur bra den passar till bröllop tidigare!

Följer "akademiker söker fru-bloggen". Undrar om han kommer att hitta någon brud?! För andra nyfikna finns den att läsa här: http://metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.10001582

Lilleman har börjat krypa och stå, lärt sig att öppna lådor i köket där det finns så roliga saker att leka med. Igår var vi på babysång och vilken lycka att leka med andra barn. Helt underbart att beskåda!

Kram!

Flyttfåglar

Livet på en pinne. Vi har konstiga talesätt här i Norden, precis som att vi är små grönfärgade undulater. Nåja. Huvudbry på högsta nivå!!

Ja, inte underligt om man blir lite snurrig.. Livet är lite cirkusartat såhär i flyttfasen som vi är. Här hemma ser ut som Jerusalems förstörelse, men vi är vid gott mod. Innan helgen bor vi i det nya hemmet. Hurra, vad roligt det ska bli!

Livet i en låda, mer beskrivande för vår tillvaro just nu.

Ord en vanlig tisdag.

Idag slogs jag av tanken att denna höst måtte ha varit den mest omtumlande höst på mkt länge. Kanske var det för att jag fick tillfälle att promenera längs älven i Pitedalen och hade tid att fundera på allt som hänt sedan jag bodde och förde ett leverne där.

Än finns en plats i mitt hjärta för den lilla staden och inte minst för de vänner jag lärde känna där. Jag blev otroligt glad av dagens lilla resa iaf, inte minst för att jag träffade en tjej som jag faktiskt bodde med under gymnasietiden i staden där det sägs att solen aldrig ler. Där stod vi nu, nästan 20 år senare och det kändes precis som igår. Jag har sagt det förr och jag lär säga det igen, men sånt värmer ordentligt i hjärtetrakten. Nu har vi bestämt att försöka ses och det ser jag verkligen fram emot!

Till helgen är det arcusfyndmarknad och jag ska sälja allt jag äger. Nja, inte helt sant men förhoppningsvis får jag sälja en del iaf! Loppisar är ju bland det roligaste som finns, synd bara att man måste ängslas åt denna influensa. Jag har verkligen inte tid att bli sjuk nu i flyttartider. Till helgen spenderar vi faktiskt den allra sista helgen i den här lägenheten.

Imorgon vankas arbete och jag ska kliva upp tidigare än tidigast. Jag är verkligen allergisk mot att stressa om morgnarna nämligen och tänkte nu att jag ska få en annorlunda morgon imorgon.. nattnatt.