Jag begriper inte riktigt hur det gått till, men plötsligt så blåser veckorna förbi en likt bilar på autobahn. Jag är ju deltidsarbetslös och trodde nog att jag skulle ha ganska mkt tid över, det var också anledningen till att jag tog jag på mej diverse projekt. Plötsligt får jag vikariera till höger och vänster, leda flera körer och jobba två kvällar i veckan med sångundervisning. Någon frågade om jag kunde tänka mej att ta på mej nån pianoelev. Jag kontrade med att lägga benen på ryggen och springa till skogs. Inte riktigt, men nästan. Jag vill ju bara krama på min underbara son och stanna tiden!
Körerna och sången är ju roliga dock. Ibland får jag sådana kickar att jag knappt kan sova på hela natten. Billigt rus! :P
Idag sade en elev till mej att jag var den bästa musikläraren i hela världen. Ja, jag veet att det är skrytsamt att skriva det på sin blogg, men det struntar jag stort i. Jag blev ju så varm i hela hjärteroten att jag nästan sprack av lycka! Inte nog med det så fick jag också en kram av en annan pojke idag. Vilken dag! Sedan har jag sjungit med pensionärerna och den äldsta damen var 87 år. Måtte jag vara som henne vid den åldern! Hon fick mej att tänka, det är aldrig försent! Jag har iaf 53 år kvar till dess... En gång har jag spelat på krogen med en man som var 74 år. Han hade jazzat med Monica Z i sin ungdom. Det som är fräckt med musik är att ålder inte är relevant..
Auf wiedersehen!
Välkommen till min nya blogg!
5 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar