Ord en vanlig tisdag.

Idag slogs jag av tanken att denna höst måtte ha varit den mest omtumlande höst på mkt länge. Kanske var det för att jag fick tillfälle att promenera längs älven i Pitedalen och hade tid att fundera på allt som hänt sedan jag bodde och förde ett leverne där.

Än finns en plats i mitt hjärta för den lilla staden och inte minst för de vänner jag lärde känna där. Jag blev otroligt glad av dagens lilla resa iaf, inte minst för att jag träffade en tjej som jag faktiskt bodde med under gymnasietiden i staden där det sägs att solen aldrig ler. Där stod vi nu, nästan 20 år senare och det kändes precis som igår. Jag har sagt det förr och jag lär säga det igen, men sånt värmer ordentligt i hjärtetrakten. Nu har vi bestämt att försöka ses och det ser jag verkligen fram emot!

Till helgen är det arcusfyndmarknad och jag ska sälja allt jag äger. Nja, inte helt sant men förhoppningsvis får jag sälja en del iaf! Loppisar är ju bland det roligaste som finns, synd bara att man måste ängslas åt denna influensa. Jag har verkligen inte tid att bli sjuk nu i flyttartider. Till helgen spenderar vi faktiskt den allra sista helgen i den här lägenheten.

Imorgon vankas arbete och jag ska kliva upp tidigare än tidigast. Jag är verkligen allergisk mot att stressa om morgnarna nämligen och tänkte nu att jag ska få en annorlunda morgon imorgon.. nattnatt.