Idag fick jag ett besked som jag väntat mej den senaste tiden, men när jag väl fick det reagerade jag som att jag inte alls var förberedd. Lilla mormor som varit dålig en tid har nu lämnat oss och behöver inte längre lida eller plågas av sjukdom eller krämpor. Jag har tänkt på henne så mkt den sista tiden och varje gång mamma har ringt har jag varit beredd.
Jag har sjungit på Py Bäckmans underbara sång Koppången som är så vacker och tänkt på min lilla mormor..
"Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
och jag vet att dom som har lämnat oss, har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor, så länge vi är här"
Jag har så många fina minnen och jag tror att det även innefattar mina syskon och kusiner. Där i den lilla byn, i det lilla torparhuset har vi mött så mkt generösitet och fina stunder som vi bär med oss i våra vuxna liv. Det var där änglaspelet pinglade om jularna och blåklockorna blommade på ängen om somrarna, potatisupptagning om höstarna och skidutflykter till berget på om vårarna. Men jag är så glad att jag fick lära känna dem och tacksam för alla dessa dagar vi fått tillsammans.
Man ska vara rädd om människor man har runt sig som betyder mkt och vårda alla dagar man får. Carpe diem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar