fredag 20 mars 2009

Veckor på språng


Ytterligare en vecka har galopperat förbi. Måndag är här än en gång!

Förra veckans torsdag mötte vi gammelmoster på stan ganska tidigt på förmiddagen. (Om hon visste att hon kallas "gammelmoster" skulle hon säkert inte vara så lycklig, men iaf..) Hon ville inte kika in hos oss då hon dras med en eländig förkylning, därav stadsmötet. Gammelmoster ville överlämna en present och Lilleman fick så fina kläder. Han har verkligen fått en tjusig garderob av våra rara medmänniskor utan att vi behövt göra nånting!

Bvc stod också på schemat och jag var nervös. Kurvan. Kurvan. Kurvan. Otäckt ord. Förut var det min kurva som fick "barnmorsan" att flyga i taket, (möjligen några skolsköterskor före henne.. och kanske även jagsjälv!) och nu var frågan om hon skulle flyga i taket även denna gång. Själv oroades jag givetvis över att min lilla son kommer att svälta ihjäl. Nå, fridens fröjd. Inget flygande denna dag och själv kunde jag andas ut. Skönt!!

Efter Bvc åkte jag iväg till ett villaområde där Konstnärsväninnan numera ruserar och huserar. De har nämligen flyttat in i ett väldigt mysigt hus och där ammade vi nyblivna mödrar om vart annat, bytte blöjor och fikade så att det stod härliga till! En härlig eftermiddag.

I fredags tog vi en promme med So-fröken, mamman till flickan som är så förtjust i hundar och inte att förglömma hundflickan själv såklart! Vi möttes upp och sedan tog vi turen runt Gültzaudden. Oj, vad länge sedan vi setts! Verkligen trevligt. Thé och smörgås hos mej innan vi promenerade med dem en bit på hemvägen.

Lördag började med att vi fick besök av Pianisten och hennes lilla tvåtandade jänta. Vi har inte setts sedan jag bar på den stora magen och det var så kul att träffas igen. Lilleman fick en ny pyjamas med en liten anka på i det mjukaste material man kan tänka sig. Så fin! På eftermiddagen var vi bjudna till Coachen som fyllde år. Vi bjöds på godfika och fick träffa farmor, fastrar och farbröder till Lilleman.

Underbart väder på söndag. Vi tog en lång promenad längs isen. Otroligt härligt! Vi samtalade med en hel hög hundägare och tänk vad det är roligt i detta avståndstagande Sverige att okända människor faktiskt kan börja tala med en bara för att man hyser ett gemensamt intresse. Oftast känner man sig så glad när man varit med om något sådant otippat möte! Avslutar med att rekommendera en bok som handlar om just detta och som är fantastiskt bra. Det är Att växa genom möten av Kay Pollak. En sån bok man måste läsa flera gånger, lite då och då.
Vårpussar!

Inga kommentarer: