Filosofier en helt vanlig tisdag

I söndags blev jag firad på mors dag för första gången! Sonen med tillhörande far hade köpt blommor till mej och sånt gör en glad! Senare firade vi mors dag hemma hos Kärlekens mamma. Hon bjöd på tårta och kaffe, trevligt. Efteråt kom Coachen, svägerskan hit och käkade med oss. Vi resonerade om allt möjligt och det var så himla spontant och trevligt. Coachen är en väldigt positiv människa och vi fick så mkt energi av hennes besök.

Veckan började med smakportionsinformation på vårdcentralen. Snart ska våran lilla kille få börja äta fast föda. Himmel. Vad fort det går! Det är så kul att träffa vår grupp, som jag tidigare nämnt är de väldigt trevliga människor.

Igår lyckades Lilleman vända på sig för första gången. Han låg på fårskinnet och tog ett rejält tag om lurvet som minsann hjälpte honom mot tyngdkraften! Förvånat låg han och blinkade efteråt!

Nu känner jag mej väldigt sugen på kreativa projekt. Jag har köpt en sådan "mitt första år" bok, men funderar på om jag skulle göra en egen. Scrappa och kombinera den med bilder som vi tagit. Sen funderar jag ju på att sy från min fina bok med mönster på olika mjukdjur, dronkar och annat som vi också sydde under skoltiden. Kanske jag skulle börja med att bära ner maskinen från vinden?

Jag har glömt att skriva om en annan komisk incident som inträffat på sistone. Jag promenerade förbi en lekplats häromdagen där en hyfsat gammal farbror var med sin hund, en liten jycke ala terrier look-alike. Varsågod, sa lilla farbrorn och jycken studsade upp för trappan på rutchkanan och sedan åkte den ner för kanan i full fart. Vilken syn! Väl nere ställde den sig och spände ögonen i husse. Som sa.. varsågod.. så studsade den upp igen och så höll de på. Hihi! Ganska roligt faktiskt.

Idag gick jag genom stan och förfärades. Det är så många unga människor som har hamnat med gänget som häckar i stadsparken. På sistone har jag sett två killar som inte kan vara i mer än 20-års åldern. Det gör mej olycklig att det finns så många utslagna människor. Speciellt när de har hela livet framför sig. I vintras funderade jag på hur man kan bo utomhus här uppe i kylan? Hur klarar de sig egentligen?

Man kan konstatera att man har det ganska bra..